Jag är bara en fis i rymden
Jo, nu var det ju faktiskt ett sjukt tag sen jag skrev nånting här. Först hetsskriver jag några dar, hävdar att nu jävlar ska jag hålla i bloggandet och sen får jag nåt mycket bättre för mig (typ pussas, skyll på matty, han är alldeles för söt). Och, bloggandet dör. Det är min melodi.
Nu ska jag inte göra nåt sånt mer försök. Istället ska jag klaga har jag tänkt. Jag tycker inte om att klaga, jag kanske gjorde det förut, men inte längre. Fast, idag har jag faktiskt rätt att klaga. Klagar man på rätt sätt kanske man rentutav kan se det komiska i det.
Hur som helst, dagen börjar med att jag vaknar och sätter mig i Mattias soffa och spelar på mitt kära DS. Det är nog faktiskt ett av mina bättre inköp. Ögonen börjar värka så vi åker hem till mig för att jag ska få tag på mina glasögon som jag faktiskt aldrig orkar bära runt på. Dumt. Huvudet värker. Sen ringer underbara mamma och är snäll, jag hoppar i sängen och slår huvudet i en betongvägg. Yippiekajej.
Så, huvudvärken är ännu värre men så får jag den glädjande nyheten att min efterlängtade nya dator kommit tillbaka från servicen, eftersom den var trasig när jag fick den från första början. Nu vet jag inte hur mycket skit man får snacka om företag men det är ett företag med stort F. Den som tror att datorn är hel efter två veckors service, fyra samtal med en hjärndöd kundtjänst och bara ren tristess tror så fel man kan. Datorn är lika trasig som innan.
Nu kan man ju tycka att dom skulle kunna tycka lite synd om mig och hjälpa till på bästa sätt. Men jobbar man på företaget med stort F så går det inte. Då ska man istället vara ännu mer butter och tvär än innan. Jag vet att jag bara är en av deras miljoner kunder så jag är väl en fis i rymden för dom, men snälla.
Jag ringer istället till återförsäljaren DustinHome och säger att jag vägrar prata mer med tillverkaren, och äntligen får jag hjälp. Egentligen får jag inte mer hjälp än innan, men den här killen är iaf trevlig, och det gjorde det hela så galet mycket bättre. Nu blir jag av med datorn igen, men what to do about it liksom?
Om man kollar statistiken för mitt bloggande så har jag väl gjort mitt för ett par månader framöver nu. Så, ha en trevlig höst vetja!
Förresten sög även poker idag. Tomtar är det enda jag behöver säga.
Snö – Fett ös!?
Snö! Wtf! Var kom den ifrån? Förra helgen var det sommar, så mycket sommar att det var svettigt att anstränga sig. Den här helgen är det oktober. Jäkligt underligt, och inte minst – jäkligt tråkigt. Jag vill ju åka på mina nya inlines. Nu kan jag ju inte åka på dom, då pajar ju kullagren eller vad det nu kan vara som pajar av vattnet. Det är 20 grader kallare den här helgen än vad det var förra. Sinnes.
Nu är dom mina
Japp! Nu har jag köpt mina inlines! Wee! Och, precis som ett litet barn, har jag provåkt inne i min lägenhet. Jag är nöjd. Men, det kändes halvt livsfarligt att bara stå på dom inomhus, hur ska det då gå utomhus? Just därför skaffade jag mig även lite knäskydd och sånt. När jag skulle prova hjälm blev det dock värre. Största storleken, Large, var inte i närheten av att kunna klara av mitt huvud. Mitt gigantiska huvud. Kul liksom. Jag är lite av en tjockskalle.
Nu hamnar mina tankar genast tillbaka på högstadiet när klassen skulle spela hockey. Jag fick inte på mig en enda hjälm. Läraren letade rätt på den allra största, skruvade ut den på max, och likförbannat gick den inte ner över skallen på mig. Eftersom man inte får åka skrillor utan hjälm i skolan så fick jag inte vara med. När resten av klassen alltså spelade sin hockey så fick jag snällt gå runt runt runt hockeyplanen, varv på varv. Livet är hårt ibland. :)
Varför har inte jag en sån här?
Den är så jävla cool. Har bara sett den röda varianten förut, men guld liksom! Skitballt! Men, 1200 stålars för en plastbit och lite knivar känns väldigt avlägset just nu. När jag blir rik. Voodoo knivställ heter mackapären.
Inlines
Japp! Jag ska skaffa mig ett par inlines. Jag har inte stått på ett par sen jag gick i sjuan och jag är fullkomligt oduglig på att åka vanliga skrillor, så det lär bli intressant. Eftersom man som student är luspank bestämde jag mig för att om jag kan vinna tillräckligt mycket på poker för att köpa ett par så ska jag ha dom, och envis som jag är så är det inlinesköpning som gäller nu. Fika har köpt inlines, så då måste jag också ha, haha! (Ja, jag är tre år gammal ;) ..) Så, om jag ny lyckas stå på dom så kan jag ju åka inlines hela sommaren. Det borde väl bli lite träning iaf?
Bra Lisa, bra!
Jo jag skrev en gång förut att jag är så extremt lat emellanåt. Jag har gjort det igen. För mer än tre månader sen kom jag hem från Karibien. Då gick jag direkt förbi hos min mamma och lämnade all packning där (hon bor kanske femhundra meter från mig), istället för att ta hem den. Igår hämtade jag packningen. Igår! Jag har haft två väskor fullproppade med kläder, känt mig utan kläder hur länge som helst, och inte orkat hämta väskorna. Bra Lisa, bra! =)
Igår var jag för övrigt och hälsade på en liten labradorvalp. Min pappa fick för sig att en hund är en bra sak, och visst är det så. Den var så söt så det var galet. Aaaaw.
Nytt utseende, positivt tänk – bättre!
Nu är det dags att det händer nånting i min blogg. Inga döskallar mer, bara fräscht och roligt. Det här ska bli en rolig blogg nu. Bubbelgum eller rent utav Fresh Bananas som temat jag pysslat lite med heter? Det är slut på pissiga tankar och eländiga funderingar. Nytt utseende, positivt tänk – bättre! Och, inte minst, jag ska hålla igång skrivandet! Jag vill ju skriva. Jag skriver redan lite, i sommar ska jag börja utbilda mig inom det, sen jäklar ska ni få se!
Idag gjorde jag en intervju. Jag kallade inte det själv för en intervju, men hon jag pratade med presenterade mig som att jag var där och skulle intervjua. Jag var på en reklambyrå och det hade med exjobbet att göra. Intervju! Whoooa! Press, haha, men jag tänkte – Okej, ska du skriva Lisa, då kommer du göra intervjuer, se det som träning.
Jag vill verkligen jobba på en tidning. Shit vad jag gärna vill jobba på en tidning. Förut ville jag skriva om politik, vanliga nyheter och andra vardagliga saker. Nu vill jag skriva om annat, roliga saker. Kanske lite musik, kanske lite konst, kultur! Kulturskribent ska jag bli. Det får bli nästa mål med livet! Lite ironiskt är det att diskutera detta precis när jag tar min examen i Grafisk Teknologi, men what the hell, det är ändå kul att plugga!
Det är nog solen som påverkar mig. Solen, Mattias och fina vänner! Jag är glad. Jag är nöjd. Puss!
Varför finns dåliga dagar?
Varför finns såna här skitdagar när det känns som att det mesta går åt skogen och allt som kan krångla krånglar? Blööh för såna dagar! Jag hatar dom.
Kan nån tala om för mig varför dom överhuvudtaget finns? Dom får mig att må dåligt. Den som säger att det är för att man ska uppskatta bra dagar mer, den får stryk. Punkt.
Jodå, nej men jag är nöjd.
Jag är nöjd för att jag har så mycket att göra så att jag knappt hinner tänka på att det är mycket. Jag är nöjd för att vår designlärare flyttar deadlines till tidigare datum. Jag är nöjd för att min dator bråkar med mig och vägrar låta mig arbeta effektivt. Jag är ännu mer nöjd när datorn startar om av sig själv och tar tio(!) minuter på sig att starta. Jag är också nöjd för att min kropp bråkar med mig och gör ont.
Det roliga är att jag faktiskt ÄR nöjd! Jag slipper tänka på att det är mycket eftersom jag inte hinner det. Jag måste arbeta under större press, vilket är det arbetssätt jag arbetar bäst under. Jag får ta pauser lite då och då helt motiverat eftersom datorn är kass. Till sist, kroppen gör lite mindre ont idag.
Konsten att vända något dåligt till något bra. Punkt.
Sverige, Slovakien? Sverige, Slovakien! Sverige!
Kom hem från en weekend i Slovakien igår. Slovakien av alla ställen. Otippat. Farmor fyllde sjuttio och bjöd släkten. Jag hade adrig själv beställt en resa dit, men faktiskt, jag skulle kunna tänka mig att åka tillbaka.
Hur som helst. Ditresan var hemsk. Det skulle ta en timme och 45 minuter att flyga med Ryanair. Först kommer planet vi ska åka med för sent. Vänta vänta. När vi väl kommer iväg, efter många om och men, och planet har lyft och vi är någonstans i södra sverige börjar kaptenen prata. “Tyvärr måste vi meddela er att vi har ett fel på motorn och har i samråd med huvudkontoret på Irland beslutat att vi ska återvända till Stockholm för att invänta ytterligare information”. Vaaa? Pappa dom sa att det var ett fel på motorn säger jag halvt skräckslagen. Nejnej det sa dom inte alls det, dom hade bara nåt annat fel säger han. Senare visade det sig att jag hade rätt. Det var fel på motorn.
Tillbaks på svenska flygplatsen alltså. “Ni får nu sitta kvar i planet när det kommer på lite tekniker som ska laga detta. Det kan ta ca en timme”. Men skit, vi får inte gå av. Tar fram kortleken, hinner precis börja spela när dom säger “Detta kommer ta längre tid och ni ombeds nu lämna planet”. Jaha.
Vi går av planet och får veta att om en timme och en kvart kommer vi få mer information. Shit vi kommer bli kvar här hela natten tänker dom flesta. Redan efter en kvart får vi veta att vi faktiskt ska flyga iväg på en gång. Alla går genom passkontrollen igen och ställer sig i kön vid rätt Gate. Efter en stund inser de som arbetar på flygplatsen att just den gaten är bokad till ett londonflyg och vi måste nu gå till en annan gate. Folk börjar gå ut till passkontrollen igen, när någon till slut inser att den andra Gaten ligger precis bredvid. Totalt är vi ca tre timmar sena när vi landar i Bratislava. Inte så farligt alls, hade kunnat bli värre. Definitivt var det dock den flummigaste flygturen jag varit med om. Jag vill aldrig mer hamna i ett plan som måste vända för att motorn är trasig. Det är läskigt.
Så här ser det iallafall ut i Slovakien.
