Min blogg är min nya dagbok
Jag har alltid skrivit dagböcker. När jag var liten skrev jag ”vanlig dagbok” om vad som hänt varje dag. Sen några år tillbaka har jag börjat skriva om känslor. När jag skriver om känslor skriver jag väldigt utlämnande och väldigt ärligt. Jag skriver sånt som bara rör mig själv. Mer och mer har jag märkt nu att jag gör min blogg till min dagbok. Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Det är svårt att sätta gränsen mellan hur mycket man kan tala om för andra och hur mycket man bör hålla för sig själv. Samtidigt skulle jag inte tycka att det är roligt att bara skriva massa trams. Eftersom jag tycker att det är roligt att skriva ändå så funderar jag på att börja skriva korta texter om allmänna funderingar, mindre personliga. Om jag kommer lägga upp dom (förutsatt att jag börjar skriva) på min blogg eller inte vet jag inte. För några år sen började jag skriva en del sånt. Tyvärr tror jag inte att jag har en enda av dem kvar. Dom finns sparade på vanliga gamla disketter, men det fungerar inte i min dator. Lite synd.
Varför vet jag så lite just nu? Jag vill inte vara förvirrad.
Låt mig slippa! Så känns det. Ångest.
Imorgon börjar skolan. Det känns sjukt bara. Jag kan inte fatta att jag faktiskt ska gå dit och lyssna på Göran i flera timmar. Det är nästintill obegripligt. Jag vet inte varför. Det kan kanske bero på att jag verkligen inte vill. Jag har vägrat låtsas om att skiten faktiskt börjar nu. Låt mig slippa! Så känns det. Ångest.
Allt känns som kaos nu. Hela mitt liv. Varannan dag känns riktigt bra och varannan dag är bara underlig. Sen händer det konstiga saker då och då som får mig att fundera. Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Det bara är, och det är svårt att hantera.
Jag borde verkligen sova nu istället för att sitta vaken här och grubbla. Jag har börjat grubbla sjukt mycket mer än vanligt den här sommaren. Det vet jag inte heller om det är bra eller dåligt. Jag har inte en aning om varför jag skriver vad jag tänker här, varför jag lämnar ut mig själv ganska mycket till alla andra.
Låt mig slippa!
Livstid
Ja! Jag kom precis på att jag köpte ju en ny bok av Liza Marklund igår. Livstid heter den. Jag är helt frälst för Lizas böcker. Läser alla på en gång över någon dag. Så nu har jag att göra i alla fall. Hängslen lyckades jag också köpa igår, svarta med lite glitter i.Nu ska jag i alla fall städa i ordning lite så kanske jag hittar min korthållare som är spårlöst försvunnen, sen ska jag spela lite gitarr och efter det ska jag lägga mig och läsa min nya bok!
Shopping!
Idag har jag shoppat massor! Hur kul som helst! Bra att Mickis var med, superkul! Jag har i alla fall äntligen köpt en svart skinnjacka som jag velat haft ungefär hur länge som helst. Det blev också en kjol som jag ska ha hängslen till, en randig tröja, ett svart och glittrigt midjebälte, en stor röd skinnväska, ett par blå cheap monday och ett par blå vagabondskor. Jag är nöjd!
Mina kläder som jag är superdupernöjd med =)
KP – Snart ett minne blott
Nu har jag precis kommit hem från min första natt under den sista perioden, så nu är det bara ett nattskift kvar sen slutar jag! Ska bli väldigt skönt, fast jag kommer sakna vissa. Även om jobbet inte är särskilt roligt i sig så har jag sjukt roligt där många gånger. Fast i natt var det ganska jobbigt också. Var tvungen att städa där det är 70 grader varmt. Det är som att vara i en bastu. Svetten rinner även om man står still. Men, man får ju för sjuttsiken värmetillägg på lönen. Inte så tokigt. Tokigt däremot är att värmetillägget ligger på typ 14 spänn/timme. Så jag tjänade 14 kr extra på att slita i den hemska värmen. Tjiiiho! Det får jag inte ens en god Magnum för..
Jag var upp en sväng på taket i natt också. Vi klättrade upp kring en skorsten. Man ser ganska mycket där uppifrån. Mörker och massa lampor, det är rätt så mysigt. Dessutom, fast himlen inte hade ett moln småregnade det lite. Ännu mysigare! Himlen kan vara hur blå den vill, det regnar rätt ofta på KP ändå. Det är massa vattenånga från skorstenarna som åker ner igen.
Nu har jag massa saker jag måste skriva om. Bra saker, dåliga saker och roliga saker.
Inspiration!
Vad glad jag blir när jag helt plötsligt hittar inspiration och motivation. För tillfället blir jag inspirerad av människor som vet vad dom vill göra. Det beror nog på att jag själv har så mycket saker jag vill göra och vill hitta någon slags motivation till att våga göra. Förresten ska jag inte säga att jag inspireras av människor som vet vad dom vill göra. Det jag ser upp till är människor som vet vad dom vill och ser till att det blir så. Jag önskar att jag själv vore sån, så nu ska jag göra ett seriöst försök med att vara det.
Tidigare bestämde jag mig för att läsa klart det sista året på GT och sen söka journalistutbildningen i Göteborg. Nu bestämde jag om.
Det här kan möjligen vara världens mest onödiga inlägg
Min cykeltur.
När jag kom hem från jobbet idag och var svinigt hungrig kom jag på att eftersom jag inte hade nån frukost imorse hade jag inte heller nåt att slänga i mig lite snabbt under kvällen. Så även fast det är kolmörkt utanför mig och tjejer tydligen blir våldtagna i mitt hus tog jag tag i mig själv och cyklade till Statoil. Först fick jag dock ägna minst tio minuter till att leta rätt på min cykelnyckel. Allvarligt talat vet jag inte vad det är med mig och nycklar. Vad det än är så lyckas jag alltid lägga dom på konstiga ställen. Därav får jag alltid lov att vända upp och ner på hela lägenheten, som för övrigt visserligen alltid är uppochnervänd, för att hitta dom förbannade nycklarna. Innebär det att jag vänder rätt på lägenheten?
Hur som helst, cykelturen var det. Till slut kom jag i alla fall iväg. Det är kolmörkt halva vägen till Statoil. Lite halvläskigt. Som tur är har farmors cykel som jag lånat av henne fungerande lampor. Korkat är dock att jag inte använder dom. Om jag använde dom skulle jag ju slippa cykla i världens mörker. Snilleblixt!
När jag hade plockat på mig det jag skulle handla och skulle betala så fungerade såklart inte mitt kort. Det är slitet. Jag tror att jag har lika bra koll på mina kort som jag har på mina nycklar. Istället för att slå kod och grejja skulle jag skriva på kvittot, men då hittade inte kassakillen någon penna. Hur kan man inte ha en enda penna i en butik? Så svårt kan det väl inte vara? Under tiden plockade en annan kille, som bara stod i butiken och hängde, ner mina varor i en kasse till mig. Snällt tycker jag. Sen efter det cyklade jag hem och cyklade nästan rakt in i en mötande bil. Det hade varit typiskt obra.
Nu tycker jag att jag har bevisat att man kan skriva otroligt mycket skit i sin blogg om absolut ingenting. :) Whii!
Äcklad, väldigt äcklad!
Alldeles nyss slank det ner en lapp i brevlådan från hyresvärden. Där står det bland annat att en tjej blivit våldtagen i en sån där källarnergång från utsidan i mitt hus! I mitt hus liksom. Först blev jag otroligt äcklad. Stackars tjej. Jävla idioter! Sen började jag fundera på datumet som stod. Den morgonen kom jag hem från jobbet strax innan 6 på morgonen. Det var avspärrat och jag tänkte väl mest att det är väl nåt fyllo som försökt slå sönder nån ruta eller nåt. Det var det ju uppenbarligen inte. Det måste ha hänt nån timme innan jag kom hem bara. Då ska man alltså inte ens kunna cykla hem från jobbet utan att behöva fundera på sånt!? Sjuka jävla människor. Jaja, nu ska jag jobba.
Ett försök till att reda ut saker
Om en vecka börjar skolan. Det är kaos. Det känns bara sjukt konstigt, tråkigt och omotiverat. Vad ska jag dit och göra liksom? Jag valde tryckinriktningen för att jag inte skulle palla med designen, men jag vill ju fan inte läsa tryck. Varför ska jag läsa om tryckteknik för? Jag tycker ju inte direkt att det är särskilt roligt. Hela den här jävla utbildningen var en nödlösning, och var väl inte alls nånting jag tänkte fortsätta med från början. Ändå är jag kvar. För ett år sen var jag på väg att hoppa av men jag struntade i det. Jag fattar inte varför. Varför stannade jag kvar och gjorde nåt jag inte tyckte var särskilt intressant när det fanns annat jag hellre ville göra? Bara för att jag inte hade sökt någon annan utbildning och inte hade någon annanstans att läsa innebar ju inte det att jag var tvungen att fortsätta. Jag hade ju lika gärna kunnat jobba ett år, och sparat csn-pengar. Nu är det bara ett år kvar. Det känns kasst att hoppa av nu och kasta bort två år. Om ett år har jag åtminstone en examen, och även om det kanske inte är jag kommer hålla på med i framtiden så kan det nog vara bra att ha en fullständig sådan.
Så vad händer då? Självklart kommer jag fortsätta och läsa klart. Jag kommer läsa fast det inte intresserar mig längre. Det känns så jävla dumt bara. Är jag så sjukt feg att jag inte vågar vara lite galen och göra nåt annat? Lilla fröken jag-måste-alltid-klara-av-allting säger väl kanske sitt också. Men, kan hon inte bestämma sig för att det är nåt helt nytt hon ska klara av att göra istället? Eller så kanske hon bara borde försvinna och hålla käften för all framtid!
I vanliga fall pratar jag inte om mig själv i tredje person.. Haha!
Hur som helst. Så länge det är roligt mestadels antar jag att det ändå är okej. Jag vet dock inte om det känns som att det kommer bli lika roligt i år. Varför har jag inte en aning om. Förresten! Det är inte alls okej! Inte ett dugg. Jag måste göra nåt med mitt liv nu, helst på en gång. Hittar jag ingen motivation till hösten snart så har jag inte en aning om hur det blir. Jag vet inte vart jag ska leta efter motivationen heller. Jag vill bara göra något nytt och galet! Jag börjar bli livrädd för att jag ska bli en halvdann grafiker som är fast här och tar lite små skitjobb resten av livet. Jag måste komma in på journalistutbildningen! Jag tror att det är min grej!
Jag är så jävla klockren!
Ja det är sant. Jag är så sjukt jäkla klockren. Ibland blir jag nästan imponerad av mig själv. Det händer rätt ofta att jag tänker igenom saker så mycket att jag skulle kunna doktorera inom ämnet.
Ironi!
Jag är så långt ifrån klockren man kan komma. Jag är för tillfället inte det minsta imponerad av mig själv. Nu när klockan är fem på morron och jag ska iväg och jobba känner jag att gå ut på stan, och gå hem för bara några timmar sen inte alls är särlskilt varken genomtänkt eller klockrent. Men det var ju i alla fall roligt, och jag är säkert mer nöjd med det i eftermiddag när jag förhoppningsvis mår lite bättre. Nu är det dags för jobb.
