Lika kul som att tvångskolla på ”Glamour”.
Nu är det tentaångest som sjutton som gäller. Grafiska material. Det går inte att på riktigt med ord beskriva hur gräsligt tråkigt det är. Det är ungefär lika kul som att tvångskolla på ”Glamour” ett dygn i streck, minst. Jag har pluggat hela dagen och när jag börjar känna att ”shit, om jag bara nöter in allt jag har printat ner i nån sorts sammanfattning imorgon så ska det kanske vara okej” så dimper det ner en till exempeltenta i mailen. Fy fan! Jag kan inte svara på en enda fråga, och frågorna påminner inte alls om det jag sitter och pluggar in. Fram med alla pdf:er och skit som allt står på engelska i igen och börja låtsas att du förstår åtminstone vartannat ord Lisa! Bra! Det kommer säkert gå fruktansvärt bra.. Nej!
Tentan gör mig på dåligt humör! Annars har jag varit glad! Glad glad glad! Men den dumma tentan förstör. Jag vill gräva ner mig nånstans och vakna efter den. Haha. Eller det kanske är nu jag ska utnyttja mitt hemska minne och glömma bort att tentan faktiskt ska skrivas. Det vore nåt..
Nu har jag skrivit av mig lite så nu orkar jag inte bry mig mer. Jag kanske talar om nån gång hur det gick. Nu, lite mer tentaångest, bara för sakens skull.
Vart har mitt minne tagit vägen?
Hur kan jag vara så otroligt glömsk? Det spelar ingen roll vad jag bestämmer mig för att göra eller hur många gånger någon säger en sak till mig, jag glömmer det ändå. Ett exempel är att jag har varit utan en del lampor länge. Min lägenhet är därför stundtals ganska mörk. Varje gång jag åker för att handla tänker jag att jag ska köpa lampor. För ett par dar sen skulle jag köpa två saker, lampor och batterin. Hem kommer jag med batterin och frukost. Jag begriper inte riktigt hur jag lyckas. Igår när jag var och handlade stod jag vid tidningshyllan och fick syn på lamporna. Ja! tänkte jag, nu ska jag fasiken komma ihåg dom. Jag vänder mig om i fem sekunder, väljer en tidning och går och betalar. När jag är hemma tänker jag: Jävlar, lamporna!
Bäst var nog ändå igår. Egentligen borde jag sitta och skriva Högskoleprovet just nu. Sent på kvällen är det en vän som säger hörrudu Lisa, är du medveten om att det är Högskoleprovet imorgon, du ska ju skriva det!? Öhhh eeehh, jag hade inte en susning om det. Jag var helt säker på att det var säkert minst en månad kvar till det så det hade jag slängt ur tankarna för längesen. Jag blev så irriterad att jag struntade i att skriva det. 350 spänn, eller hur mycket det är, åt skogen. Fast jag satt i natt och valde på om jag skulle slänga 350 spänn åt skogen eller om jag skulle slänga en hel dag och ett bra humör åt skogen. Det är verkligen så galet tråkigt att skriva det provet.
Idag glömde jag också. Jag åkte till Rosa Huset för att köpa tyger. Två olika tyger skulle jag ha. Jag lyckades med att komma ihåg ett av dom. Jag kom visserligen hem med två tyger, men det andra var inte det jag egentligen skulle ha. Minnet hann dock ikapp mig ganska snabbt den här gången, men med tanke på att jag redan hunnit cykla iväg från den hemska, varma och totalt överbefolkade butiken fanns det inte en chans i världen att jag skulle vända.
Värst är ändå när folk berättar saker för mig, som jag intresserar mig för och så glömmer jag bort det. Jag kan få samma sak berättad för mig flera gånger och knappt ha en minsta aning om att jag nånsin pratat om det. Det känns lite elakt då det nog ganska lätt kan uppfattas som nonchalans och oengagemang. Men, det är verkligen inte så. Jag är engagerad på riktigt, men det försvinner ändå. Jag måste helt enkelt vara otroligt disträ. Men jag tycker inte att jag varit sån här förut, jag begriper ingenting.
En hyllning till svengelskan
Sophia
En av mina bästa vänner, Sophia, är en klockren hyllning till svengelskan. Hon kan säga precis vad som helst och det blir ändå fantastiskt roligt, eftersom hon har blivit så himla internationell. Alltid, eller i alla fall med jämna mellanrum flyger det in engelska ord här och var när hon pratar. Är hon inte så himla down, så bor hon med sin roommate, överskrider limits, eller vad som helst. Det är roligt. Jag skrattar lika mycket varenda gång. Det allra roligaste är nästan när man får sms från henne som börjar på spanska, fortsätter med nån blandning av det mesta och slutar på engelska.
Jag träffade henne nyss, har inte träffat henne på väldigt länge, så därför var det extra roligt nu, och jag kände mig tvungen att skriva nåt om det.
Ska jag skriva 2?
För tillfället lever jag i totalt mörker. Inte för att jag mår dåligt eller för att jag grubblar, utan snarare för att alla mina lampor i min lägenhet har gått sönder ungefär samtidigt och jag antingen har glömt eller varit för lat för att köpa nya. Jag tippar på glömt, men i själva verket är det nog någon dold och undanträngd kombination av båda.
Nu in på något helt annat. Det har dykt upp en ny kategori i min blogg, helt huxflux. Jag vet inte var den kommer från för jag har inte medvetet lagt till den själv. Dessutom känns det långt borta att jag skulle ha råkat gå in på bloggen, sätta muspekaren vid kategorier, skriva in en kategori och sen trycka på spara utan att märka det själv. Så var kommer den från? kategorin som heter 1. Nu är det ju så att eftersom den har hoppat dit, alldeles av sig själv, måste jag ju skriva något i den kategorin. Men, vad i hela världen kan man skriva under något som heter 1? Ska jag skriva 2? 1 är liksom en siffra, ett nummer. Ska jag skriva om ”ett nummer”?
Ibland imponeras jag nästan av min totala oförmåga att vara fyndig, men ändå försöker jag. Självinsikt.
Jag är motiverad och det är så jäkla bra!
Jag måste fortsätta skriva om hur sjukt skönt det är att träna. Gym idag, passet tar ca en och en halv timme, och efter det är jag helt mör. Alla muskler gör småont, men på ett skönt sätt. Det enda jobbiga är att min handled inte klarar av alla maskiner. Sen är avsaknaden av kondition och styrka också ganska jobbig, men det är ju anledningen till att jag är där.. I alla fall så bestämde jag mig för att träna fyra dagar per vecka. Gym på tisdagar, fredagar och söndagar, och aerobics på Friskis och Svettis på onsdagar. Det känns som ett bra upplägg. Bestämda dagar är något jag tror att jag måste ha för att klara av att fortsätta. Jag har en tendens att börja träna mycket och tycka att det är väldigt roligt och bra för att sen sluta helt tvärt. Så ska det inte bli den här gången. Jag är motiverad, på riktigt, och det är så jäkla bra! Dessutom tror jag att mitt liv börjar ordna upp sig lite. Dom negativa tankarna blir allt färre och dom positiva riktigt myser jag av. Jag är glad!
Hux flux är jag väldigt glad!
Träna! Så galet underbart det är att träna när det går bra. Var på nya gymmet igår för första gången utan instruktör. Förvånansvärt nog förstod jag hur maskinerna fungerade och hur de ställdes in. Det har jag nog faktiskt aldrig lyckats med förut på de gym jag tränat på tidigare. Jag slapp den jobbiga känslan av att alla tittar på mig som om jag vore den mest konstiga och missförstådda människan i hela världen, något överdrivet kanske. Det var nog också därför det var så himla roligt. Jag vill träna igen, helst nu, men min kropp ska få vila en dag. Det bästa av allt var att jag blev så himla glad av det. Hela dagen igår var jag på världens bästa humör! Nåt sånt har jag nog aldrig skrivit här förut. Haha. Hur som helst var det väldigt bra. Såna småsaker som annars gör mig fundersam, ledsen, whatever rörde mig inte det minsta. Jag blev faktiskt förvånad över mig själv. Det är nog så att jag måste träna, äta rätt och få rutiner för att må riktigt bra. Det var liksom inte ens piss att gå till skolan idag, även fast jag sovit fem timmar bara. Sen att det var världens i särklass tråkigaste föreläsning och jag fick kämpa för att hålla ögonen öppna är en annan grej. I alla fall så är jag hux flux väldigt glad, och det var nog bara det jag egentligen ville säga.
Nu sitter jag och väntar på att Mickis ska ringa mig så vi kan fika. Jag ska inte bara sitta bort den här dagen, nu är det slut med sånt. Kom precis att tänka på att för några år sen bestämde jag mig en vår för att aldrig mer ha en tråkig dag, och det blev sen en av de roligaste somrarna på länge. Det är kanske konstigt och knepigt att bestämma sig för såna saker, men det går om man gör det på rätt sätt!
